Boris matte

Efter att ha bott i lägenheten i ca 4 månader bestämde jag mig för att jag ska nog bo här ett tag och började mysa till det med gardiner mm. Det som inte har funnits här och som jag påpekade vid inflytt var att det inte gick att hänga upp nån taklampa. Och inte bara att det inte fanns en krok för det kan jag fixa själv, men det fanns ingen kontakt att stoppa i sladden! Och är det nåt jag inte befattar mig med är att pilla i elskåp och sladdar i väggen. Inte sen jag fick en rejäl kyss för ett par år sen.

Men i veckan kom de som ett skott, för jag körde nämligen hundtricket!! Ja inte som på filmen att jag fick en pojkvän för att Boris är så jävla söt så att alla kommer fram till mig(snarare tvärtom). Nä jag skickade ett mejl och beskrev min situation och att de hade denna vecka på sig för nästa vecka har jag hund och då får ni gå in på egen risk!(ja jag skrev faktiskt så)
Så på måndagen kom han och tittade och på onsdagen var det klart. Så nu har jag en ny snygg lampa uppsatt. Så ska ni få nåt gjort snabbt kan jag rekommendera "hundtricket".

Tom vaktis tyckte det var ett bra sätt =).

...kommer solsken eller vad är det man säger? =)

Har varit lite för mycket denna sommar därav mitt dåliga skrivande. Ibland har jag nästan bestämt mig för att skriva o så sätter jag mig framför datorn o så har jag ingen lust. Det kanske kommer tillbaka eller så gör det inte o då får jag väl lägga ner bloggen.

So sagt, efter ett dödsfall, begravning och bodelning + extrajobb har energin mest gått åt till att överleva dagen. Nu börjar jag se ljuset efter mörkret(mer klyschor) och energin är på väg tillbaka även om det är i korta stunder.

Så nu kan det bara bli bättre, för efter motgång kommer medgång eller? =)

Igår var jag och hälsade på Irene mfl. Då vädret var så där lagom bestämde vi oss för att ta en dressintur. Det är något som vi har pratat om länge och trots att Irene bor precis bredvid spåret har hon inte åkt. Hon har ju bara bott där i 3,5 år!
Så vi gav oss iväg. Inte speciellt jobbigt men lite otäckt, då det dundrar i spåret/hjulet och det känns som om man ska spåra ur ibland. När vi åkte över en öppen bro med vatten under skrek vi allihop.

Efter paus med glass och kaffe i Håkansbol åkte jag och Irene hem. Felicia stannade kvar hos en kompis. Trodde att det skulle vara skittungt tillbaka då det hade varit en hel del nedförsbackar men det gick lika lätt tillbaka. Gjorde 7,5 km på 28 minuter. Det tyckte uthyraren var snabbt!
När vi cyklade där hade Irene funderat på varför vi inte mötte någon. Det är så att det finns en massa regler som man var tvungen att skriva under och en av dessa sa att om man mötte nån och de var fler var vi tvugna att flytta på dressinen. Just då kom en hel tysk familj, så vi var tvugna att flytta på oss. Som tur var hjälpte de till för dom är inte lätta.

Tillslut kom vi fram och då var jag så här svettig o fräsch.



Lägg märke till de optimala dressinkläderna. Tur att ingen är ute och tittar, för då hade de kunnat få sig en glimt under kjolen :)