Dressintur

Igår var jag och hälsade på Irene mfl. Då vädret var så där lagom bestämde vi oss för att ta en dressintur. Det är något som vi har pratat om länge och trots att Irene bor precis bredvid spåret har hon inte åkt. Hon har ju bara bott där i 3,5 år!
Så vi gav oss iväg. Inte speciellt jobbigt men lite otäckt, då det dundrar i spåret/hjulet och det känns som om man ska spåra ur ibland. När vi åkte över en öppen bro med vatten under skrek vi allihop.

Efter paus med glass och kaffe i Håkansbol åkte jag och Irene hem. Felicia stannade kvar hos en kompis. Trodde att det skulle vara skittungt tillbaka då det hade varit en hel del nedförsbackar men det gick lika lätt tillbaka. Gjorde 7,5 km på 28 minuter. Det tyckte uthyraren var snabbt!
När vi cyklade där hade Irene funderat på varför vi inte mötte någon. Det är så att det finns en massa regler som man var tvungen att skriva under och en av dessa sa att om man mötte nån och de var fler var vi tvugna att flytta på dressinen. Just då kom en hel tysk familj, så vi var tvugna att flytta på oss. Som tur var hjälpte de till för dom är inte lätta.

Tillslut kom vi fram och då var jag så här svettig o fräsch.



Lägg märke till de optimala dressinkläderna. Tur att ingen är ute och tittar, för då hade de kunnat få sig en glimt under kjolen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0