Vilse i skogen?
Idag hade jag ställt klockan på 06.30 för att ta med mig Boris ut i Sörmonskogarna. Planen var att det inte skulle vara så mycket folk eller hundar då så han skulle kunna vara lös. Kan säga att jag inte var direkt sugen när klockan ringde och det var nästan så jag ställde in, men jag tänkte på Boris lycka så jag kravlade mig upp. Han själv låg kvar i soffan och sov! Pigg hund man har?
I allafall kom vi dit strax efter sju och det var inte en själ där. Perfekt! Så vi gick ut i skogen på en stig. Har gått där förut men det var läänge sen. Boris var överlycklig, sprang som en tok. Inte en hund eller människa i sikte.
När vi kom ut i en glänta tyckte jag att det kom en hund mot oss(lite nervig kanske) men det var bara ett rådjur. Boris hade inte ens sett den, men jag kopplade honom en stund och rådjuret försvann.
Lite djupare in i skogen hörde jag hur det knakade och vad ser jag inte mellan buskarna? Jo en älg som springer. Skit tänkte jag och skrek på Boris som ännu en gång inte hade sett nåt. Tur att han inte är en hund som jagar. Nu tänkte jag att det var lika bra att försöka leta sig tillbaka. Det var lättare sagt en gjort. Hade tydligen gått ganska långt in i skogen och det fanns inte direkt några stigar. Så vi fick klättra i berg, gå i blöta myrar och rissnår. Började fundera ett tag om jag hade gått vilse? Självklart hade jag trampat i vatten oxå så skorna var sådär roligt blöta. Tillslut kände jag igen mig och vi kunde gå tillbaka till bilen. Både jag och Boris flåsade, men nyttig träning för oss båda. Vi kunde varken sjunga eller prata så det var alltså högeffektiv träning :)
Mysigt var det i allafall, och det var en lycka att se Boris såå glad. Han var faktiskt ganska duktig oxå och lyssnade okej. Jag kanske har lite låga förväntningar på honom?
Detta ska bli det nya. En dag varje helg ska jag kämpa mig upp tidigt och ge mig ut i skogen med honom. Nästa gång kanske jag vänder istället för att försöka hitta en väg tillbaka?
Nu är jag nyduschad och fräsch. Dock med vissa rivsår efter alla buskar men det går över. Ska snart ge mig ner till stan för en dejt med bussCristina.
Ha en bra dag!
I allafall kom vi dit strax efter sju och det var inte en själ där. Perfekt! Så vi gick ut i skogen på en stig. Har gått där förut men det var läänge sen. Boris var överlycklig, sprang som en tok. Inte en hund eller människa i sikte.
När vi kom ut i en glänta tyckte jag att det kom en hund mot oss(lite nervig kanske) men det var bara ett rådjur. Boris hade inte ens sett den, men jag kopplade honom en stund och rådjuret försvann.
Lite djupare in i skogen hörde jag hur det knakade och vad ser jag inte mellan buskarna? Jo en älg som springer. Skit tänkte jag och skrek på Boris som ännu en gång inte hade sett nåt. Tur att han inte är en hund som jagar. Nu tänkte jag att det var lika bra att försöka leta sig tillbaka. Det var lättare sagt en gjort. Hade tydligen gått ganska långt in i skogen och det fanns inte direkt några stigar. Så vi fick klättra i berg, gå i blöta myrar och rissnår. Började fundera ett tag om jag hade gått vilse? Självklart hade jag trampat i vatten oxå så skorna var sådär roligt blöta. Tillslut kände jag igen mig och vi kunde gå tillbaka till bilen. Både jag och Boris flåsade, men nyttig träning för oss båda. Vi kunde varken sjunga eller prata så det var alltså högeffektiv träning :)
Mysigt var det i allafall, och det var en lycka att se Boris såå glad. Han var faktiskt ganska duktig oxå och lyssnade okej. Jag kanske har lite låga förväntningar på honom?
Detta ska bli det nya. En dag varje helg ska jag kämpa mig upp tidigt och ge mig ut i skogen med honom. Nästa gång kanske jag vänder istället för att försöka hitta en väg tillbaka?
Nu är jag nyduschad och fräsch. Dock med vissa rivsår efter alla buskar men det går över. Ska snart ge mig ner till stan för en dejt med bussCristina.
Ha en bra dag!
Kommentarer
Postat av: Mia
Hej på er, det var allt väl att ni hittade tillbaka :) Älgar är inte att leka med heller om man går vilse....
Trackback
