Boris matte

Igår fick jag en frågan efter att jag hade berättat att jag varit barnvakt i helgen. Frågan var: Tycker du om barn? Ja svarade jag(fast inte alla, inte skrikande snorungar). Då kom nästa fråga. Varför har du inte barn? Ja vafaan ska man svara på det? Sanningen?
Det jag undrar är att har man rätt att ställa sånna frågor bara för att man själv har barn? Är det alla föräldrars sätt att tala om att man är onormal eller? För vadå, jag är inte för gammal, är gift(fast bara på pappret) ja alltså inga större hinder ja förutom att jag inte har nån att få barn med(går inte att få barn med nån som man är gift med på pappret=)). Nu vet inte denna person att jag inte bor med min man det är inte dens sak att veta. Men får man göra sig själv till nån jävla domare. Vad vet alla föräldrar om man vill eller kan få barn? Jag tycker det är jävligt ohövligt att fråga en sådan sak. Det är väl upp till mig? Egentligen hade jag lust att svara skit i det du, men det gjorde jag inte! Nästa gång kanske jag ska säga som det är så kanske de håller käften i framtiden!!!

Ärligt talat vet jag inte om jag hade orkat med barn. Livet är fullt upp som det är utan barn. Då är det slut med popcorn till middag! Jag tycker det räcker med Boris. Han duger som barn.