Boris matte

Fick sån ångest när jag lämnade Karlstad. Sommaren har varit bra, bättre än vad jag trodde den skulle bli och nu är den slut och vardagen med allt det innebär är tillbaka.
Strax innan Alster fick jag en tår i ögat o grät en bit. Sen var jag tvungen att koncentrera mig på körningen då det ösregnade o vägen är lite spårig :(
Nu sitter jag alltså här i min egna lägenhet o jag känner att paniken växer. Försöker sysselsätta mig och Boris är en PITA bara för han känner av mitt humör. Han har hittills hämtat min sko och dragit iväg med sin korg. Allt för att få mig på bättre humör tror jag(hundpsykolog nästa?). Det hjälper inte kan jag säga. Känner mig gråt färdig hela tiden. Trodde inte att det skulle kännas så tungt. Det var ju det här jag ville el?
Jag vet att det känns bättre imorron när jobbet börjar men just nu känns det väldigt avlägset...Tur att jag har lite planerat denna vecka, Sophie kommer på tisdag för att kolla in min nya lägenhet o sen blir det kryssning på fredag m Fredrika. Vänner är bra att ha speciellt i nödens stund....